Efter ett långt dygn ska jag krypa ner i min säng nu. Tända ett par ljus och slå på en film medans pennan glöder i korsordet.

Jag skrev nåt idag. Långt. fem sidor..
Jag är så ledsen, tom och sårbar känner jag. Och sen samtidigt så arg att jag skulle behövt falla för honom så jävla lätt. Ville inte det och frågade mig själv hur jag skulle klara mig undan det här lyckligt. Gjorde inte det heller, utan det gick käpprätt åt helvete tror jag.

Jag försöker unna mig tid för mig själv i min saccosäck i lugn och ro med adventsljusstaken lysandes hos mig där jag sitter. Att läsa en bok, ta det lugnt, koppla bort världen för några minuter. Men det är ljust ute, jag kan inte vara inne, men jah tänker tvinga mig till det.
Det är knappt att jag kan förstå bokens handling när han stampar på min hjärna heller. Någon gång, om han blir min på riktigt, ska jag skriva en bok om alla tankar som jag skrivit ner.
Alla handlar om honom. Bara honom.

Jag vet inte när jag grät så här mycket under 24 timmar sist. Länge sen det hände och jag minns inte ens när det hände.
Allt från förtvivlan till förhoppning på samma dygn.
Imorgon tänker jag låta sats ta över allt negativt.

.